Etikettarkiv: Lidingöloppet

In i det sista

Jag hoppas alltid in i det sista att ett mirakel skall inträffa, jag ger liksom inte upp hoppet förrän det är absolut för sent (=tävlingsinstinkt). Nu är det absolut för sent! Även om starten går 13:40 så med den känslan jag har i kroppen så finns det ingen anledning att utsätta mig för en ev hälsorisk när det inte betyder att jag går miste om ”en svensk klassiker” eller liknande. Detta lopp skulle bli en förbättring av tiden för att min löpform var god, men då måste ju kroppen kunna prestera och idag kan den inte det. Jag får ägna timmarna åt att läsa på om ketogenkost och ketos istället 🙂

förkylt

ja nu har jag varit förkyld med skav i halsen i drygt en vecka. Jag brukar tänka att en sådan förkylning håller i sig i 10 dagar & det har det gått nu…men det känns nästan som den tagit ny fart 🙁 Så ingen träning på en vecka och Lidingöloppet (som jag sett fram emot i år) OM en vecka och tyvärr känns det rätt mörkt just nu. Jag vill ju få till något täningspass men uppladdningen har inte alls varit som jag hade tänkt. Förra helgen sprang jag ju fast jag inte borde (med facit i hand) och fick då inte heller till vad jag hade tänkt mig i distanser.

Snälla håll tummarna!

30km intervallträning

IMG_3034-1
Lidingöloppet! Det mytomspunna och hyllade.

Som jag skrev igår morse skavde det lite mer i halsen och på startlinjen noterade jag en puls på runt 100, det är säkert mellan 20-40 slag mer än vanligt. Jag hade lyckats ta mig in i första led, eller knö mig in skall man nog säga. Till mitt försvar skall jag säga att jag inte fattade hur själva proceduren gick till, det var lite ostrukturerat i starten, så när det var dags för start så stod jag precis där främsta ledet var så jag gick in där 🙂

Trots den höga pulsen och tunga ben kände jag ändå att jag kunde hänga med enkelt över startfältet. När det senare smalnade av så blev det en kamp med att knappt små jogga och at trycka sig in i omkörningsledet för att avancera fram till nästa luck till höger där jag kunde ligga i mitt eget tempo. efter 10 km hade adrenalinet slagit till och halsen kändes inte lika skavig och svullen, jag låg ett par minuter efter mitt mål så det var OK tyckte jag. Jag fick i mig lite socker och piggnade till en stund, och mellan 13 och 18 km kändes det ganska OK, sen började det bli riktigt tungt i benen och knäna. vid 20km så stannade jag och stretchade ordentligt tog ”en fika”, kaffe, bulle & banan är aldrig fel, jag tittade och försökte njuta innan jag tog mig an backen upp. Det kändes tungt att ligga 20 min efter men det var inte det värsta, det var att jag verkligen inte orkade längre och jag kunde inte hålla tempo de långsamma var långsammare och de snabba var MYCKET snabbare och de som sprang om mig så mer otränade ut än vad jag tycker att jag är. Trots allt negativt så tog inte de negativa tankarna över och drog ner mer, jag slängde lite roliga och peppande kommentarer till andra löpare i spåret och fick även en och annan uppmuntrande kommentar själv från de som såg hur jag ”kämpade”. Den berömda abborrbacken var inte någon utmaning för mig…låter det förmätet?…Nja! När man går upp så är det bara stora steg som gäller och här kände jag att jag inte tappade så mycket för här saktade ALLA ner tempot. När det var 2km kvar fattade jag inte hur jag skulle ta mig i mål, de är de absolut 2 längsta km jag upplevt, någonstans här fick jag ett ordentligt blodtrycksfall & var jag på väg att svimma men lyckade på ngt sätt återfå blodtrycket. Väl i mål så vill jag bara lägga mig ner på gräset men hittade ingen plats, krafterna var verkligen helt slut, det var det värsta av de tre loppen, jag sa t.o.m. till Linda att jag hellre cyklade 2varv på Vättern än att göra ett Lidingölopp (kanske jag idag inte tycker är helt sant).

Vad är då egentligen mina tankar om Lidingöloppet?
En kille jag pratade med sågade organisationen vid gyttjan på målfältet. Kanske inte helt rättvist men nog är det den sämsta logistiken av de tre loppen jag nu har gjort (Vätternrundan/Motala, Vansbrosimningen/Vansbro, Lidingöloppet/Lidingö). Detta om man ser till hur man tar om hand om all trafik och information om hur man som deltagare skall bete sig och vart man skall ta vägen.
Det som gör att jag starkt kommer att överväga att delta igen är alla människor i spåret som gjorde att jag inte kunde komma in i tempo någon gång (viss reservation för  mellan 13-18km då jag tyckte det löpte på hyggligt).
Jag förstår att många ”riktiga löpare” tycker att detta är en fest, men för mig har det nästan förtagit allt vad löpning heter…åtminstonne för en tid framöver.

Idag slickar jag såren. En ipren kl: 04:00 imorse ochen förkylning som bara har blivit värre och värre under dagen. Dock har jag idag varit med Nelly på Lilla Lidingöloppet vilket gjorde min helg. Helt fantastiskt att se henne kämpa sig igenom de 1700m på c:a 9min. För mig var det betydligt större än gårdagen.

Det jag har lärt mig av denna helg är hur mycket även en (till synes) liten infektion kan sätta ner prestationsförmågan. Om jag skall vara ödmjuk så kanske jag inte skulle kunna gå under 2:50 i friskt tillstånd men iaf under 3:00.
Vätternrundan och vansbro gör jag gärna igen, men Lidingöloppet kan jag bara tänka mig om det inte är sista helgen i september. 😉

Min tid 3:32 (mitt mål var 2:40-2:50).

Laddar om

Nu är det ny vecka.
Velothon har varit och det är lagt bakom mig nu, det är dags att ladda om till nästa lopp Lidingöloppet (årets sista (än så länge 😉 )). Eftersom jag fortfarande inte är träningsbar så är det vila och att boost’a immunfösvaret med Gurkmejapasta och näringspreparat. Att inte stressa upp mig just nu är det viktigaste, sedan inte börja träna för tidigt och att när jag kan börja träna, träna förnuftigt= korta pass att börja med (inga 2mils pass 🙂 ).