Kategoriarkiv: Vardagen

vardag

Idag har min förkylning känts bättre, nu gäller ingen träning förrän absolut friskhet har inträtt.
En annan sak är kosten, jag har triggat igång insulinet med en frossar helg, imorgon gäller total fasta och sedan på tisdag tänker jag prova med att leva enbart på fetter, vi får se hur det går.

förberedelser

Nu har förberedelserna börjat mer på allvar. Jag äter så mycket jag hinner, vilket är för lite, så jag kompletterar med dricka (Prolong) 1 om dagen.

Förberedelserna har ju inte varit optimala med sjuklingar hemma, stress att hämta grejerna hemma igår (som min fru varit gullig och packa ihop åt mig så det blev enkelt och snabbt att packa bilen. Sedan iväg in till stan för att sova…MEN vart parkerar man på Kungsholmen??? Totalt tog det säker 45-60min av cirkulerande innan jag hittade en plats…MEN det blev en toppenplats 😉

Fördelen med att det blev som det blev och vi åker upp redan ikväll är att jag får lite teknikträning, kanske både lördag och söndag. Det känns bra. Och väl på plats så är det lugnt och man kan bara koncentrera sig på att ladda.

Känns riktigt kul nu!

Här kan du följa resan. /Välj öppet spår måndag och skriv in ”Lemón”)
http://results.vasaloppet.se/2014/?pid=tracking

Träningshelg

Ja, Tji fick jag!
Ingen snö inga mer skidor. Det var tre veckor sedan senast 🙁
Det känns inte roligt men samtidigt lite som att det kvittar, jag vet att den styrka jag har tränat behövs också och med den tid jag haft till förfogande så hade jag inte hunnit både ock. Visst behöver jag teknikträningen.

Nu ser jag bara fram emot nästa måndag, det är bara en vecka kvar till den slutliga examen (på min första klassiker). Det känns positivt pirrigt. Ömhet, smärta, trötthet skall jag igenom och vem vet vilka euforiska perioder som kommer längs vägen. perioder som jag upplevde under vätternrundan, som när jag kom till Hjo och knäna värkte, jag ville inte gå av cykeln och jag kunde inte trampa vidare heller. Lite mat och lite Ipren senare så cyklade jag nästan smärtfritt i 5-8 mil. Men ingen trötthet som jag hade upplevt under mina träningspass. Jag funderar mycket på vad som skiljer ett träningspass från när jag kommer till samma punkt under ett lopp och bara är i krafter som vill cykla vidare. Jag höll ju samma hastighet etc. Det som jag kommer fram till är att under loppet har (eller hade iaf jag) kamrater som jag pratade med och distraherade mina trötthetskänslor och tankar och efter en tids malande så kommer man in i ”det”, tempot & rörelsen blir ett och man trycker på framåt. När jag kom i mål på Vättern så hade jag krafter kvar jag var i ett endorfinrus i säkert 2-3 timmar efteråt. Vädret  (som var fantastiskt) hjälpte till att ge den där ”sköna” känslan.

I helgen gick också startskottet för kolhydratuppladdningen så nu gäller det att börja äta, jag tycker det är svårt och lite jobbigt. Att äta för något som komma skall och trots att man inte är hungrig. så igår (lördag) blev det myspizza med bara mig & barnen.

2 tim 10 min Stakmaskin
20 min styrka
50 min löpning
Det är vad jag fick ihop i träning i helgen och nu fullkomligt längtar jag till nästa måndag. Även om det inte är ”vasaloppET” så längtar jag efter känslan att stå på starten, stressen jag känner när ”tåget går”, den första timman innan jag fått upp värmen och flåset och takten. Bansträckningen! Hur ser det ut EGENTLIGEN? Jag har ju sett det mängder av gånger på TV men hur ser det ut från spåret??? Ja, det finns mycket som jag längtar efter fokus på det och inte smärtorna och det som kommer bli jobbigt för det kommer, det vet jag ju.
Nu vill jag bara skapa förväntan…

Ett pass till på snö?

Imorse vaknade jag till detta!

IMG_3249

Det kanske inte syns så bra, MEN…det har snöat! 🙂
Kanske hinner det komma tillräckligt för att det skall bli ett spår på sjön eller ängen så jag kan öva lite mer teknik innan 29 februari.

Nu börjar det närma sig och jag är otroligt förväntansfull, det skall bli sååå roligt. Samtidigt tror jag att det kommer bli den jobbigaste av alla utmaningar i klassikern. Skidåkning är det som kräver mest teknik av alla de fyra grenarna och även om jag har ”gamla meriter” så kan man inte leva på dem, det har jag märkt när jag har tränat. Tekniken har snabbt kommit tillbaka och jag tar nya steg varje gång jag är ute och tränar på snö. Undra vart jag hade varit i min teknik om jag hade kunnat träna på snö hela vintern!? Det är bara en rolig tanke att fundera över, just nu får jag göra vad jag kan och det är styrketräning och stakmaskin på gymmet. I helgen hade jag ett pass på 4,5 tim (löpning, styrka & stakmaskin). Jag behöver ju träna på att hålla igång länge också. Hoppas kunna få till ett 3 tim & ett 1,5 tim pass i helgen. Sedan är det korta pass för att få snabbhet i benen som gäller.

Nedräkningen har börjat!

Prestation

Nu går klassikerprojektet mot sitt slut och även om klassikern bara var startskottet för mig på något som blir en satsning på Triathlon och till slut även en Ironman i augusti 2017, så känns det vemodigt.

Varje lopp har varit en resa, långa resor (iaf vätternrundan och nu vasaloppet). En resa med ett slut som man gärna vill komma till, jämfört med livet som den stora konsten är att bemästra och njuta av ”resan” för ”målet” är det ingen som vill komma till.

Jag funderar också över min prestation, skall jag känna mig nöjd, stolt…? När jag sprang Stockholm Triathlon i somras så såg jag en tjej som sprang med proteser, jag kom ihåg hur jag imponerades av insatsen, det var ju trots allt jobbigt för mig med 2 frisk ben. Igår stod Shahrzad Kiavash på Idrottsgalan och berättade sin historia och då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Hennes insats är vad jag kallar en riktig prestation. Hon inger hopp att aldrig sluta kämpa.

Jag ser nu fram emot Vasaloppet den 29 februari och hoppas på några fler mil på riktig snö innan dess. Och för mig blir klassikern starten för en satsning om ett mer aktivt liv än tidigare och en satsning på triathlon och säkerligen en eller annan vätternrunda till. Och jag kommer att ha med mig Shahrzad i mina tankar när det börjar kännas motigt och tänka på hur hon har kämpat.

JT Foxx Run

I helgen var jag på en 2 dagars seminarie med ”The No.1 Wealth Coach” JT Foxx, som pratade om marknadsföring och ”branding”. Det var mycket inspirerande och gav extra bränsle både till mitt företagande och till min satsning med att börja tävla i Trithlon.

Denna söndagsrunda blev av för att JT slog vad en av deltagarna att han  inte skulle klara av 1km som sedermera blev ett vad om 5km. Det slutade med att herren som var 57år och inte hade sprungit en km på c:a 4 åra klarade av 7 km utan att stanna, med rätt coaching och sporren att göra detta tillsammans klarade han alltså av något som han garanterat inte hade gjort på egen hand. (distansen tvistades länge efter)

Morgonrunda med JT Foxx kl. 07:00.
Morgonrunda med JT Foxx kl. 07:00.

vila

Efter helgens ”fiasko” så kändes det rätt motigt mentalt. Mina satta mål inför nästa år känns som långt borta. Jag frågade mig t.o.m. om jag överhuvudtaget ”kan” springa. Lite analys av min resultat visar ändå att jag ”kan” springa 🙂 Jag behöver bara var frisk. Det finns faktiskt korta stunder då jag funderar över om jag skall springa det där loppet nästa år igen för att visa för mig själv att jag ”kan” 🙂 Men jag skall nog få bra mycket betalt för det 😉

I vilket fall så känner jag mig mer hoppfull igen och ser fram emot nästa år och dess lopp enligt listan. Så fort triathlon loppen kommer upp för nästa år så skall jag börja boka in dem.

förkylt

Onsdag!
Idag har jag tagit ”ledigt” på eftermiddagen. Ledigt betyder att jag inte har produktivt arbete med patienter utan sammanställer bokföringen, ringer samtal jag inte hunnit med, mailar och fyller i en del papper. Några fakturor blev det också gjorda. Trots att jag fått gjort en hel del admin känns det ändå som jag inte hunnit något (=fortfarande ett berg kvar).

Hälsan då?
Ja, det är fortfarande förkylt. Känns inte som någon träning före söndag, sannolikt inte förrän tisdag nästa vecka och då skall jag ju egentligen trappa ned på träning och börja kolhydratuppladdning.
Tråkigt att inte få en optimal uppladdning som jag velat få men jag gör det bästa av situationen….Jag skall springa iaf! 😉

Laddar om

Nu är det ny vecka.
Velothon har varit och det är lagt bakom mig nu, det är dags att ladda om till nästa lopp Lidingöloppet (årets sista (än så länge 😉 )). Eftersom jag fortfarande inte är träningsbar så är det vila och att boost’a immunfösvaret med Gurkmejapasta och näringspreparat. Att inte stressa upp mig just nu är det viktigaste, sedan inte börja träna för tidigt och att när jag kan börja träna, träna förnuftigt= korta pass att börja med (inga 2mils pass 🙂 ).