Kategoriarkiv: Tävling

Jag har bestämt mig

..Jag kommer att försöka göra en 1/2 Ironman (medeldistans) i ketos OCH (trumvirvel)…jag tänker skaffa ett facebook konto för att göra mitt försök viralt, ni skall ALLA kunna följa detta!!!!

Shit är det nervöst eller…?….JO!

Jag återkommer med en tävlingsplan för 2017. De ha strykt Örebrotävlingen som jag hade som mål för att försöka genomföra detta. Jag kommer sannolikt inte genomföra alla tävlingar i ketos, jag menar Vätternrundan kommer jag sannolikt inte vara i ketosform för att klara av. Däremot Lidingöloppet och något Triathlonlopp…vilket är målet 😉

In i det sista

Jag hoppas alltid in i det sista att ett mirakel skall inträffa, jag ger liksom inte upp hoppet förrän det är absolut för sent (=tävlingsinstinkt). Nu är det absolut för sent! Även om starten går 13:40 så med den känslan jag har i kroppen så finns det ingen anledning att utsätta mig för en ev hälsorisk när det inte betyder att jag går miste om ”en svensk klassiker” eller liknande. Detta lopp skulle bli en förbättring av tiden för att min löpform var god, men då måste ju kroppen kunna prestera och idag kan den inte det. Jag får ägna timmarna åt att läsa på om ketogenkost och ketos istället 🙂

Skandisloppet 2016

Imorgon är det dags för Skandis 2016.
Det är ju första gången jag gör om ett lopp, det märks! Jag är inte lika spänd, förväntansfull och nervös…det jag är nervös över är som vanligt ”Vart jag skall parkera?”. Varför är just den frågan så infekterad??? Måste vara något för en psykolog att ta i 😉

Har packat, putsat cykeln och packat grejer, kollat att pulsmätaren är laddad och att jag har rätt pulsband med mig…allt är klarTTT!

Målet inför imorgon?
JA, faktiskt att ha kul!!!
Cyklar med Kim som jag träffade i Sälen när jag tränade inför Vasan. Det skall bli kul att ha sällskap runt. Dessutom hakar en kund med 2 cykelkompisar på så vi blir 5st som startar tillsammans. Bara det att jag startar i ett gäng känns kul och som ett framsteg, tiden blir underordnad. Skall jag säga ett tidsmål så är det ju bättre än förra året (6 tim 53 min) och kul vore att gå under 6 tim…MEN jag blir inte ledsen om vi cyklar in över 7 tim.

Vi ses imorgon! 😉

Öppet spår mot Mora

Arton minus grader och ”PANG!” där gick starten och allt står stilla!!
Jag tänker att det är precis som jag föreställt mig en MASSA människor och det kryper lätt i kroppen på mig. Ganska snart börjar det så sakteliga röra på sig, två stavtag fram och sedan tvärt bromsa. Det går ryckigt över startfältet och folk byter spår hej vilt som om det skulle gå fortare, det bromasar bara in i det andra spåret, jag försöker hålla spåret  men ibland tvingas jag byta när någon har tvärstannat. Fram emot den (av mig) fruktade backen, jag tänker ”Tänk på söndag då är det 3 ggr så många personer som skall ”slåss” här” och då blir jag lite nöjdare. Jag tycker inte om resan upp och det är så kallt så jag tvingas titta på min högra hand flera ggr för att se om jag håller i staven, för jag känner verkligen inte handen och mitt vänstra långfinger värker som jag aldrig upplevt tidigare. Detta är naturligtvis bagateller i samanhanget, vi kommer upp på myrarna och har fina hårda spår som glider utmärkt. Jag ligger mitt i fältet men det känns som jag har större delen bakom mig och som om det var jag som var jagad av ”Dansken”, jag är helt enkelt Gustav Vasa (med mitt Vasaskägg 🙂 ). Känslan av att vara jagad får mig att staka på, de första 4km gick på 40min 😮 Förbi Smågan och fram till Mångsbodarna stakade jag på och hade ett bra flyt och kände mig stark. Väl framme i Mångsbodarna så börjar jag kunna köra mitt eget race. Jag har nu kört c:a 27% och känner mig stark, det inger hopp.IMG_3307

Det är lite ensamt att inte köra med någon och de runtomkring är inte så pratsugna. Nu börjar även jag gå in i en fas där jag går in i mig själv, jag har druckit för lite (även om jag har druckit). Efter Evertsberg börjar jag tappa fäste, eller kanske är det så att jag inte orkar stampa till lika bra längre. I Lundbergsbackarna är det packat med människor som går på led upp och jag kan inte ta ut mitt steg som jag vill, trippandet gör att jag inte orkar stampa till jag får inte fast skidorna alls, jag stannar och drar på lite valla men det hjälper föga, jag fick i alla fall vila lite. Väl framme i Oxberg känner jag mig trött och stark på samma gång. Jag har mindre ont i armbågarna än vad jag hade föreställt mig och det känns bra. Fram till Evertsberg låg jag bra till tidsmässigt 1 tim bättre i mål än vad jag hade trott, men nu börjar jag tappa, men prognosen säger under 8 tim vilket känns kanon. Jag tänker inte så mycket på det, det är 3 mil kvar och jag skall ta mig i mål.

Ganska fräsch i Evertsberg
Ganska fräsch i Evertsberg

Det är tungt nu, minsta lilla kulle känns som Lundbergsbackarna men jag får energi i utförslöporna så jag orkar vidare och njuter av det fina vädret, spåren och naturen. Ju mer jag närmar mig så känns det overkligt. Nu resan snart slut, min första klassiker är över (kanske den enda det vet man inte 😉 ). Jag har iaf gjort alla momentet, jag har hållit mig frisk, jag har genomfört dem, det blev inte några elitmotionärtider denna gång, men jag är nöjd över att hälsan har klaffat och jag har kunnat ta mig igenom alla momenten i en följd under ett år. Mycket skulle kunna gå fel, tänk bara en förkylning är mer regel än undantag med barn i huset och jag tror det är första gången på 15 år som jag inte är sjuk under vasaloppsveckan, förra året var jag småsjuk jan-mars & det var i den processen som jag tog beslutet att cykla Vättern…BARA Vätternrundan…MEN det blev en HEL svensk klassiker 😉

På upploppet står min klocka på 8tim 2 min, fan där sprack det tänker jag, vad jag inte tänkte på var att jag startade min klocka före ”startlinjen” och jag skidar på in i mål och kommer in på 8 tim 00 min 32 sek, fan igen. Någonstans borde jag kunnat ta in 33 sek…MEN! jag är grymt nöjd ändå det grämer mig inte det minsta konstigt nog för det är minst 30 min snabbare än vad jag trodde när jag startade.

IMG_3292
En oväntat pigg vasalöpare efter 90km.

Tiden på klassikern blev drygt 25 tim, det grämer mig lite mer för det känner jag att jag hade i mig att gå under 24 tim.

Med perspektiv på allt så det just det ”Min FÖRSTA Klassiker”, jag har deltagit, genomfört och lärt mig. Nu är det bara att göra om och göra bättre 😉

Öppet Spår

Idag smäller det!
Är jag nervös?
Nej faktiskt inte, det kommer över mig ibland att jag skall åka NIO mil och då refererar jag till sträckor som jag känner till och tänker fy fan vad långt. Sedan tänker jag att 1 mil går ganska snabbt och det är BARA det 9 ggr 🙂

Vi ser bilar köra i karavan utanför vårt fönster och klockan är inte ens 5 på morgonen. ”Är inte det lite tidigt?” undrar vi. ”Vet dom något som i inte vet?”….och det visste dom. När vi satte oss och började köra iväg så blev vi lotsade på andra sidan älven för de lade ut snö vid vägövergången. ”Jaja, det löser väl sig att köra bakvägen funkar”. ..Eller? När vi kommer fram till bron som skall ta oss över till ”rätt” sida älven så förstår vi. Här stär det kö på båda sidor om älven och bussar med dålig svängradie skapar långa köer. Trots att vi är tidiga och hamnar långt fram så tar det lång tid och kön bara växer bakom oss. Tillslut får vi iaf köra över. Vi är lite osäkra på om vi skall köra höger eller vänster till stället vi lämnade in skidorna. Jag får göra en chansning och väljer vänster, det visade sig vara rätt. Snabbt in och hämta skidorna och iväg till starten. Där gick det väldigt smidigt att parkera och ta mina grejer och gå iväg till startfållan. Men gud vilken trängsel, det är ju detta som jag fasat över, det är därför jag har valt öppet spår och inte ”riktiga” vasaloppet. Hur skall det gå i ”Backen” upp???

Jag förbereder mig, lägger ut skidorna, det är många framför mig men det växer också snabbt bakom mig. Nu förstår jag att de som åkte sådär tidigt hade åkt för att slippa bilköerna och lägga ut sina fulskidor och på så sätt få sin plats i kön, långt fram. Riktig tur att Pappa följde med fram till starten, på så vis kunde jag ha min tjocka dunjacka över mig. Jag kan säga att det VERKLIGEN behövdes när termometern var nere på -18 grC.IMG_3311

Mina nya tjockare handskar som jag köpte igår (vilket är lite tokigt att inte ha testat grejerna innan man kör nio mil) de känns iaf nu som en billig livförsäkring.

Snart dags för start!

förberedelser

Nu har förberedelserna börjat mer på allvar. Jag äter så mycket jag hinner, vilket är för lite, så jag kompletterar med dricka (Prolong) 1 om dagen.

Förberedelserna har ju inte varit optimala med sjuklingar hemma, stress att hämta grejerna hemma igår (som min fru varit gullig och packa ihop åt mig så det blev enkelt och snabbt att packa bilen. Sedan iväg in till stan för att sova…MEN vart parkerar man på Kungsholmen??? Totalt tog det säker 45-60min av cirkulerande innan jag hittade en plats…MEN det blev en toppenplats 😉

Fördelen med att det blev som det blev och vi åker upp redan ikväll är att jag får lite teknikträning, kanske både lördag och söndag. Det känns bra. Och väl på plats så är det lugnt och man kan bara koncentrera sig på att ladda.

Känns riktigt kul nu!

Här kan du följa resan. /Välj öppet spår måndag och skriv in ”Lemón”)
http://results.vasaloppet.se/2014/?pid=tracking

30km intervallträning

IMG_3034-1
Lidingöloppet! Det mytomspunna och hyllade.

Som jag skrev igår morse skavde det lite mer i halsen och på startlinjen noterade jag en puls på runt 100, det är säkert mellan 20-40 slag mer än vanligt. Jag hade lyckats ta mig in i första led, eller knö mig in skall man nog säga. Till mitt försvar skall jag säga att jag inte fattade hur själva proceduren gick till, det var lite ostrukturerat i starten, så när det var dags för start så stod jag precis där främsta ledet var så jag gick in där 🙂

Trots den höga pulsen och tunga ben kände jag ändå att jag kunde hänga med enkelt över startfältet. När det senare smalnade av så blev det en kamp med att knappt små jogga och at trycka sig in i omkörningsledet för att avancera fram till nästa luck till höger där jag kunde ligga i mitt eget tempo. efter 10 km hade adrenalinet slagit till och halsen kändes inte lika skavig och svullen, jag låg ett par minuter efter mitt mål så det var OK tyckte jag. Jag fick i mig lite socker och piggnade till en stund, och mellan 13 och 18 km kändes det ganska OK, sen började det bli riktigt tungt i benen och knäna. vid 20km så stannade jag och stretchade ordentligt tog ”en fika”, kaffe, bulle & banan är aldrig fel, jag tittade och försökte njuta innan jag tog mig an backen upp. Det kändes tungt att ligga 20 min efter men det var inte det värsta, det var att jag verkligen inte orkade längre och jag kunde inte hålla tempo de långsamma var långsammare och de snabba var MYCKET snabbare och de som sprang om mig så mer otränade ut än vad jag tycker att jag är. Trots allt negativt så tog inte de negativa tankarna över och drog ner mer, jag slängde lite roliga och peppande kommentarer till andra löpare i spåret och fick även en och annan uppmuntrande kommentar själv från de som såg hur jag ”kämpade”. Den berömda abborrbacken var inte någon utmaning för mig…låter det förmätet?…Nja! När man går upp så är det bara stora steg som gäller och här kände jag att jag inte tappade så mycket för här saktade ALLA ner tempot. När det var 2km kvar fattade jag inte hur jag skulle ta mig i mål, de är de absolut 2 längsta km jag upplevt, någonstans här fick jag ett ordentligt blodtrycksfall & var jag på väg att svimma men lyckade på ngt sätt återfå blodtrycket. Väl i mål så vill jag bara lägga mig ner på gräset men hittade ingen plats, krafterna var verkligen helt slut, det var det värsta av de tre loppen, jag sa t.o.m. till Linda att jag hellre cyklade 2varv på Vättern än att göra ett Lidingölopp (kanske jag idag inte tycker är helt sant).

Vad är då egentligen mina tankar om Lidingöloppet?
En kille jag pratade med sågade organisationen vid gyttjan på målfältet. Kanske inte helt rättvist men nog är det den sämsta logistiken av de tre loppen jag nu har gjort (Vätternrundan/Motala, Vansbrosimningen/Vansbro, Lidingöloppet/Lidingö). Detta om man ser till hur man tar om hand om all trafik och information om hur man som deltagare skall bete sig och vart man skall ta vägen.
Det som gör att jag starkt kommer att överväga att delta igen är alla människor i spåret som gjorde att jag inte kunde komma in i tempo någon gång (viss reservation för  mellan 13-18km då jag tyckte det löpte på hyggligt).
Jag förstår att många ”riktiga löpare” tycker att detta är en fest, men för mig har det nästan förtagit allt vad löpning heter…åtminstonne för en tid framöver.

Idag slickar jag såren. En ipren kl: 04:00 imorse ochen förkylning som bara har blivit värre och värre under dagen. Dock har jag idag varit med Nelly på Lilla Lidingöloppet vilket gjorde min helg. Helt fantastiskt att se henne kämpa sig igenom de 1700m på c:a 9min. För mig var det betydligt större än gårdagen.

Det jag har lärt mig av denna helg är hur mycket även en (till synes) liten infektion kan sätta ner prestationsförmågan. Om jag skall vara ödmjuk så kanske jag inte skulle kunna gå under 2:50 i friskt tillstånd men iaf under 3:00.
Vätternrundan och vansbro gör jag gärna igen, men Lidingöloppet kan jag bara tänka mig om det inte är sista helgen i september. 😉

Min tid 3:32 (mitt mål var 2:40-2:50).

Omladdning

Nu är familjen tillbaka i vardagen. Jag har haft mycket jobb och sena dagar denna veckan, en dotter har börjat resa själv med buss in till en ny skola i stan, vilket är en omställning för hela familjen. Nästa vecka drar aktiviteterna igång igen. Själv planerar jag mentalt och logistiskt för att få in träningspass inför Velothon Stockholm 13 sept. Tänkte få till en 3 tim- cykling i helgen (kanske testa delar av bansträckningen). En tidig lördagscykling hoppas jag kunna få till, sedan ett kortare pass på söndag alternativt ett löppass (jag behöver få tempo i ”påkarna” inför Lidingöloppet också. 🙂

Mitt 1’a Triathlon

Mina förberedelser på lördagen var en snabb träning för att ”väcka” kroppen, 8min cykling + 8 min springning. Jag var tung i kroppen och det brände i luftrören, ”Fan!”, var det såhär det skulle bli ? Jag trodde det skulle bli en bra test på min form,  inte en pina mot förkylningen.

Jag packade mina saker och åkte in till stan, vi hade bestämt att sova hos min svärmor som bor en liten bit från  Stadshuset, för att underlätta på morgonen och kunna sova lite längre.

IMG_2976

Meija och jag tog en promenad till stadshuset och tog en glass.

Målgången & växlingsområdet för eliten.
Målgången & växlingsområdet för eliten.

Sedan gick vi vidare till slottet för att titta på sponsorbyn och möte upp Linda och Nelly, Sedan hade vi en eftermiddag tillsammans i stan. 

Kvällen blev en stressig uppladdning där jag körde runt stockholm för att leta Alvedon till Nelly som behövde dem för sin hals. Kom tillslut i säng vid 23-tiden 🙂 Jag somnade med en oroskänsla för om jag skulle kunna starta eller ej.

På Morgonen vaknade jag utan symptom i halsen och kände mig ganska pigg. Betydligt mer positivt tog jag och gjorde en brakfrukost och cyklade iväg till starten. Det var mycket folk på plats vid 07:45-tiden. Men det gick lätt att ta sig in på området och efter lite funderande om hur man skulle lägga upp sina grejer så kom vi tillslut överens, vi cykelgrannar emellan. 

IMG_2979

Min granne Niklas kom förbi och hälsade och vi tog en liten promenad i området tillsammans.

Starten närmar sig och jag tar ett sedvanligt toalettbesök 😉 . Nu börjar jag känna mig lite ”stressad”. Jag går omkring och ”lallar” och smånjuter och klockan är 08:50, jag startar 09:20. Kl:09:10 skall jag vara på plats vid grinden och jag vill gärna hoppa i vattnet och värma upp våtdräkten innan. Jag kränger på mig dräkten och går mot grinden och blir visad vart man kan gå ner i vattnet, på väg bort så sätter jag ner foten mot en slät platta men det svider till i hälen. Ingen liten sten eller geting, något har hänt i hälen, kommer jag kunna springa med detta? Ingen idé att fundera jag kommer märka om det går eller ej. En snabbis ner i plurret och sedan tillbaks till grinden. Vi släpps in och går lugnt ner mot bryggan. Väl framme så väljer jag en plats i mitten att hoppa ner i vattnet. Jag simmar fram en bit och märker efter en stund att jag har hamnat i första ledet. Jaja, jag stannar väl kvar här. Nedräkningen börjar och ….DÄR! är vi iväg. Det börjar sprattlas runt omkring mig och jag crawl’ar på. Det är fullt med folk runt omkring och efter c:a 100 m känner jag mattheten i bröstet ”Fan!” ”ska det komma nu?”, det känns som förkylningssymptomen kommer. Jag känner hur våtdräkten smiter allt hårdare om bröstet, jag får en släng av panikkänsla och börjar simma bröstsim, men det känns inte bättre så jag byter igen. Jag ser en kille som simmar ut från klungan för att komma bort från allt folk. Jag fortsätter rakt fram och känslan försvinner efter en liten stund. Men det är tungt, det är trångt, det är stressigt. Efter vändningen så blir det  bättre, men jag är trött. Jag kommer fram till bryggan och kravlar mig upp trycker av klockan, stapplar mig fram (jag är helt färdig, kan knappt gå), i ren reflex trycker jag av klockan igen för jag kommer inte ihåg att jag har gjort det, men ser då att jag börjar cykla (på klockan), ler lite och fattar hur trött jag är. Famlar i bytet med alla grejer, men kommer tillslut iväg iallafall, det känns skönt att springa de 500m ut ur området, det får igång kroppen och nu känns allt ganska bra.

Cyklingen flyter på bra, jag ser 2 riktigt elaka vurpor som får mig att inse att det inte är helt ofarligt. Efter ett halvt varv när jag vänder vid stadshuset så ser jag Meija som står och ler och då fick jag ännu mer kraft.

IMG_7009

Trots alla människor och trångt på vägarna så gick cyklingen riktigt bra.

Bytet till löpningen kändes ursnabbt men tog ungefär lika lång tid som efter simningen, enligt officiell tid.

Löpningen visste jag skulle bli tung, ffa i början. Benen var stumma de först 1000m sedan började släppa men vaderna värkte ytterligare ett par km. Men löpningen var kul, det var mycket folk och när man sprang genom ”Power Zone” där de spelade musik så fick jag extra kraft igen. Tillslut återstod bara upploppet och på något sätt fann jag krafter och lyckades spurta upp för slottbacken.

IMG_7024

En fantastisk dag i vackert väder!

…och vad blev då sluttiden??? 2 tim 57 min (mitt mål var under 3 tim 😉 ). Jag är mycket nöjd!

Officiell tid

Garmin tid