Tenson Tjörn Triatholn 11.3

Ja! Detta skulle bli Grand Finale på sommarens Triathlon äventyr.IMG_3761

…MEN det blir inte alltid som man tänkt sig!

Som jag skrev i förra inlägget så var jag lite nervös över uppladdningen. Och inte bara uppladdningen utan även agerandet under loppet blev mitt fall.
Face it! Jag har inte möjlighet att träna för att vara där jag vill vara MEN om jag tar till lite tid för att jag gör allt i en kedja så skulle det vara c:a simning på 40min, cykling 3 tim 10 min, löpning 2 tim 10min (springer 21km på 1:53 om jag bara springer) åsså lite adrenalin på det så är jag under 6 tim iaf. Nu inför Tjörn, fick jag för mig att testa hur långt man klarar sig på fettdepåerna. Det finns de som inte använder kolhydrater under långlopp utan klarar sig på fett. Ni som sprungit långlopp och vet hur smaken i munnen är och hur magen blir av all gel och sportdryck förstår vinsten med detta 🙂

Uppladdningen var nog (säger nog eftersom jag inte testat tillräckligt mycket) OK!? Problemet för mig vara att jag hade inte med mig någon sportdryck som var fettbaserad ut på banan. Dricka hade jag resorb och man fick langat vatten och sportdryck, sedan hade jag med mig bars (vilket blev räddningen).

Simningen var en skräck innan jag kom i vattnet, det blåste över 10m/s och det gick gäss på havet. Det var bitvis svårsimmat men tiden blev riktigt bra 42min. Här har jag chansen att skylla dagen på brännmaneten jag fick i ansiktet 100m innan jag steg ur vattnet men det tänker jag inte göra, det gav nog ett extra adrenalinpåslag istället.

Cyklingen  startade fint de första 3 milen kändes jag riktigt stark på, sedan kom motvinden som var psykiskt jobbig men jag tuggade mig igenom den. Ut på 2’a varvet så kändes det tungt men med vinden i ryggen kunde jag hämta andan lite men jag kände att orken började ta slut, hade inget klipp i benen längre och när motvinden satte in hade jag inget att sätta emot. Efter 7,5 mil knäckte jag min första bar, det kändes som om energin kom tillbaka lite grand men magen gillade det inte. Efter 8 mil var jag tvungen att stanna och klämde då ytterligare en bar nu ville jag bara lägga mig ner i gräset och vänta på att bli upplockad men ”Bryta!? det gör man bara inte!”. Så jag tog mig in till växling och där kände jag att jag skulle ta mig ut på löparbanan, det skall nog gå…fast löpa blev det inte 😉

Löpningen var inte så mycket att säga om 4 varav, 2 vätskestationer, det var bara att överleva till nästa station och där inhämta dricka cola och vatten. Och så höll jag på till jag kom i mål. På en ny rekord(dålig) tid av 6 tim 49 min. Jag fick till och med sällskap av en läkare under en liten stund då jag inte återhämtade mig som jag brukar. Det tog över en timma innan jag kände mig OK.

Under förutsättningarna så är jag grymt nöjd att jag tog mig i mål.

Mina lärdomar är:
– Se till att ha med tillräckligt med energi.
– Välj kolhydrat eller fett FÖRE start.
– Intag din drick kontinuerligt under hela loppet.

– Jag skall lära mig mer om fett som energikälla
– Man kan inte lagra all den energi i kroppen som man behöver ha ut på så kort tid för det jobbet.
– Fett är bra för det ger inte de magproblemen som kolhydrater gör.
– Fett kräver mer förberedelser.

Grymt besviken när jag ändå känner att jag har iaf en timma kortare tid i kroppen.

En perfekt Uppladdning

En perfekt uppladdning består i att köra 50 mil, komma fram kl 23:57 och gå upp på tävlingsdagen vid 06:00?

Nja! Kanske inte men det är så det har varit idag. Kortisolpåslaget har varit högt= inte optimalt. 

Dessutom har jag lagt om kosten vilket har gjort att jag inte har vetat/ haft ngn plan för hur jag skall ladda. Sedvanlig kolhydratuppladdning har inte gällt den här gången. Det har inte varit något av endera, jag har varit velig. Imorgon går jag ut med att det är fettdepåerna som skall jobba. Jag har en drink bestående av fett, fett och fett samt lite kaffe?. Skulle jag gå tom så finns det alltid sportdricka längs med banan. 

Men jag är ganska nervös för hur jag kommer reagera. Jag har en ganska bra form så det vore roligt att prestera på topp av min förmåga. 

Utmaning

Det är inte bara mängdträning som är viktig när man skall tävla i triathlon. Många triathleter glömmer, bortser eller helt enkelt förstår inte vikten av att styrketräna. Styrketränignen är viktig för att skydda sig från skador när man tränar så hårt som man gör när man tränar triathlon grenarna. Sedan hjälper styrkan till att orka mer i resp gren, bli starkare=snabbare.

Jag märkte i våras att jag var OTROLIGT svag i att göra chins, jag gjorde 3 st. Jag bestämde mig då att kunna göra 10 chins, men fortfarande i augusti kunde jag inte göra 10st chins. Då gjorde jag en utmaning med en patient att kunna göra 10 chins före 30/9-16. OCH i helgen gjorde jag 10 chins 🙂 Men jag har inte kunnat upprepa det. Nu blir utmaningen att bli stabil på 10 chins.

Hur gick det?

Efter tävlingen i Örebro gick luften ur lite grand. Jag funderade på om jag skulle sluta med all träning å satsa på ölhävning istället.

Vad var det då som hände?

Som synes på bilden i förra inlägget så var det en fin dag. Det var faktiskt riktigt varmt och inte ett moln på himlen. Detta var mitt drömväder och också mitt fall/mardröm. Jag startae med en kass simning men inte sist ur vattnet, tänkte att jag kunde ta placeringar på cyklingen och jag tror att jag tog en placering. MEN här var det som jag klantade mig jag drack inte tillräckligt under cyklingen vilket ledde till att jag bara några km in i löpningen gick in i väggen pga uttorkning. benen gick knappt att lyfta, magen var spyfärdig och jag kunde inte få i mig något annat än små klunkar vatten. Nu visade det sig att jag inte skulle presterat så många placeringar bättre för det (om jag inte hade blivit uttorkad) nämligen bestämt 2 placeringar för vi var bara 3st som sprang på över 6tim, men upplevelsen gjorde att jag helt tappade lusten. Jag var så fysiskt och mentalt bränd efter Örebro, så bränd att Jag kollade upp om jag kunde sälja platsen i Vansbro Triathlon, men det gick inte och Jag var för snål för att låta den gå till spillo så jag åkte dit…