Oj oj oj!

Ja det där var ingen lätt match, jag har inte hämtat mig ännu.
Resan till Uppsala gick bra. Jag parkerade på ”Studenternas”, lätt stressad av den långa parkeringsautomatkön som verkade gå i ultrarapid. Jag hade ungefär 1 tim på mig att göra iordning mig, betala och hämta ut startkitet och pimpa mig med nummerlapp.
Som vanligt har jag svårt att veta hur jag skall klä mig, om det inte är supervarmt naturligtvis. Värme är mitt absoluta favvoklimat.
Nåja, jag fick på mig lite extrakläder och långbyxor (vilket visade sig behövas) och cyklade iväg till starten. Allt gickk bra förutaom att jag på starten insåg att jag hade pulver men inget vatten i flaskorna…detta var misstag nummer 1. Men 4 mil till första depån = drygt en timma det fungerar utan större problem, det visste jag. Vi hade en bra stämning på start, trots kylan. Och till slut var det vår tur att rulla iväg. Några i gruppen höll upp farten tillsammans med följe MC, jag hängde på mot bättre vetande om min bristfälliga träning, detta var misstag nummer 2. Jag kände redan efter ett par hundra meter att det gick för fort för dagen, mina ben var tunga mentalt var jag inte på topp, men jag vet också att det händer grejer i min kropp efter c:a 40 min då jag börjar piggna till.

Det gjorde de inte, benen alltså, de piggnade inte till. Kim drog mig fram till första depån och där kunde jag fylla på med energi och dricka. När vi rullade ut kändes det bättre igen. Men återigen var tempot lite för högt, jag försökte hänga på Kim men efter ett par kilometer så släppte jag. Jag insåg nu att jag dragit på mig för mycket syra och vad jag inte förstod då var att det skulle inte försvinna förrän långt efter loppet och nu är det bara c:a 12 mil kvar 🙂

Resten av loppet var en pina snålblåst 10-15m/s och syra i benen, ibland gick det inte snabbare än 15km/h, det är så min 7åriga dotter cyklat om mig. Men jag hade gett mig fan på att jag skulle i mål. Min dåliga träning och klantiga start skulle inte förstöra dagen.

En ljumglimt var när jag kom i samspråk med en kille som hade gått på lite för hårt han med så vi slog följe sista 4 milen. Det hjälpte upp energin och orken, vi drog varandra in över mållinjen, Tack till Dig! Vad du nu hette 🙂

Skandisloppet 2016 i siffror.

2 reaktion på “Oj oj oj!”

  1. Bra kämpat ändå! Även om jag hade en bra dag så slog tanken ”va fan håller jag på med” mig flera gånger. Kämpa på mannen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *