Öppet spår mot Mora

Arton minus grader och ”PANG!” där gick starten och allt står stilla!!
Jag tänker att det är precis som jag föreställt mig en MASSA människor och det kryper lätt i kroppen på mig. Ganska snart börjar det så sakteliga röra på sig, två stavtag fram och sedan tvärt bromsa. Det går ryckigt över startfältet och folk byter spår hej vilt som om det skulle gå fortare, det bromasar bara in i det andra spåret, jag försöker hålla spåret  men ibland tvingas jag byta när någon har tvärstannat. Fram emot den (av mig) fruktade backen, jag tänker ”Tänk på söndag då är det 3 ggr så många personer som skall ”slåss” här” och då blir jag lite nöjdare. Jag tycker inte om resan upp och det är så kallt så jag tvingas titta på min högra hand flera ggr för att se om jag håller i staven, för jag känner verkligen inte handen och mitt vänstra långfinger värker som jag aldrig upplevt tidigare. Detta är naturligtvis bagateller i samanhanget, vi kommer upp på myrarna och har fina hårda spår som glider utmärkt. Jag ligger mitt i fältet men det känns som jag har större delen bakom mig och som om det var jag som var jagad av ”Dansken”, jag är helt enkelt Gustav Vasa (med mitt Vasaskägg 🙂 ). Känslan av att vara jagad får mig att staka på, de första 4km gick på 40min 😮 Förbi Smågan och fram till Mångsbodarna stakade jag på och hade ett bra flyt och kände mig stark. Väl framme i Mångsbodarna så börjar jag kunna köra mitt eget race. Jag har nu kört c:a 27% och känner mig stark, det inger hopp.IMG_3307

Det är lite ensamt att inte köra med någon och de runtomkring är inte så pratsugna. Nu börjar även jag gå in i en fas där jag går in i mig själv, jag har druckit för lite (även om jag har druckit). Efter Evertsberg börjar jag tappa fäste, eller kanske är det så att jag inte orkar stampa till lika bra längre. I Lundbergsbackarna är det packat med människor som går på led upp och jag kan inte ta ut mitt steg som jag vill, trippandet gör att jag inte orkar stampa till jag får inte fast skidorna alls, jag stannar och drar på lite valla men det hjälper föga, jag fick i alla fall vila lite. Väl framme i Oxberg känner jag mig trött och stark på samma gång. Jag har mindre ont i armbågarna än vad jag hade föreställt mig och det känns bra. Fram till Evertsberg låg jag bra till tidsmässigt 1 tim bättre i mål än vad jag hade trott, men nu börjar jag tappa, men prognosen säger under 8 tim vilket känns kanon. Jag tänker inte så mycket på det, det är 3 mil kvar och jag skall ta mig i mål.

Ganska fräsch i Evertsberg
Ganska fräsch i Evertsberg

Det är tungt nu, minsta lilla kulle känns som Lundbergsbackarna men jag får energi i utförslöporna så jag orkar vidare och njuter av det fina vädret, spåren och naturen. Ju mer jag närmar mig så känns det overkligt. Nu resan snart slut, min första klassiker är över (kanske den enda det vet man inte 😉 ). Jag har iaf gjort alla momentet, jag har hållit mig frisk, jag har genomfört dem, det blev inte några elitmotionärtider denna gång, men jag är nöjd över att hälsan har klaffat och jag har kunnat ta mig igenom alla momenten i en följd under ett år. Mycket skulle kunna gå fel, tänk bara en förkylning är mer regel än undantag med barn i huset och jag tror det är första gången på 15 år som jag inte är sjuk under vasaloppsveckan, förra året var jag småsjuk jan-mars & det var i den processen som jag tog beslutet att cykla Vättern…BARA Vätternrundan…MEN det blev en HEL svensk klassiker 😉

På upploppet står min klocka på 8tim 2 min, fan där sprack det tänker jag, vad jag inte tänkte på var att jag startade min klocka före ”startlinjen” och jag skidar på in i mål och kommer in på 8 tim 00 min 32 sek, fan igen. Någonstans borde jag kunnat ta in 33 sek…MEN! jag är grymt nöjd ändå det grämer mig inte det minsta konstigt nog för det är minst 30 min snabbare än vad jag trodde när jag startade.

IMG_3292
En oväntat pigg vasalöpare efter 90km.

Tiden på klassikern blev drygt 25 tim, det grämer mig lite mer för det känner jag att jag hade i mig att gå under 24 tim.

Med perspektiv på allt så det just det ”Min FÖRSTA Klassiker”, jag har deltagit, genomfört och lärt mig. Nu är det bara att göra om och göra bättre 😉

Öppet Spår

Idag smäller det!
Är jag nervös?
Nej faktiskt inte, det kommer över mig ibland att jag skall åka NIO mil och då refererar jag till sträckor som jag känner till och tänker fy fan vad långt. Sedan tänker jag att 1 mil går ganska snabbt och det är BARA det 9 ggr 🙂

Vi ser bilar köra i karavan utanför vårt fönster och klockan är inte ens 5 på morgonen. ”Är inte det lite tidigt?” undrar vi. ”Vet dom något som i inte vet?”….och det visste dom. När vi satte oss och började köra iväg så blev vi lotsade på andra sidan älven för de lade ut snö vid vägövergången. ”Jaja, det löser väl sig att köra bakvägen funkar”. ..Eller? När vi kommer fram till bron som skall ta oss över till ”rätt” sida älven så förstår vi. Här stär det kö på båda sidor om älven och bussar med dålig svängradie skapar långa köer. Trots att vi är tidiga och hamnar långt fram så tar det lång tid och kön bara växer bakom oss. Tillslut får vi iaf köra över. Vi är lite osäkra på om vi skall köra höger eller vänster till stället vi lämnade in skidorna. Jag får göra en chansning och väljer vänster, det visade sig vara rätt. Snabbt in och hämta skidorna och iväg till starten. Där gick det väldigt smidigt att parkera och ta mina grejer och gå iväg till startfållan. Men gud vilken trängsel, det är ju detta som jag fasat över, det är därför jag har valt öppet spår och inte ”riktiga” vasaloppet. Hur skall det gå i ”Backen” upp???

Jag förbereder mig, lägger ut skidorna, det är många framför mig men det växer också snabbt bakom mig. Nu förstår jag att de som åkte sådär tidigt hade åkt för att slippa bilköerna och lägga ut sina fulskidor och på så sätt få sin plats i kön, långt fram. Riktig tur att Pappa följde med fram till starten, på så vis kunde jag ha min tjocka dunjacka över mig. Jag kan säga att det VERKLIGEN behövdes när termometern var nere på -18 grC.IMG_3311

Mina nya tjockare handskar som jag köpte igår (vilket är lite tokigt att inte ha testat grejerna innan man kör nio mil) de känns iaf nu som en billig livförsäkring.

Snart dags för start!

Dan före dopparedan

Igår trodde jag uppriktigt att jag inte skulle kunna starta imorgon.
Jag var svag, matt , skavig i halsen och ont i huvudet. Idag känns det bättre, ett hopp har tänts, kanske hjälpte mitt mantra ”Jag är stark och frisk!”

Vi har ett tufft schema idag. Först skall jag iväg och träna en kortis, IMG_3285

sedan skall vi hämta nummerlappen,IMG_3267

lämna in skidorna för vallning.

IMG_3282-1

 

 

 

 

 

 

 

Och vi hann med att mysa lite på ”Högis”.IMG_3284

Sedan blev det en mysig spaghetti och köttfärssås middag.

Teknikträning

Vaknade till ett mess från min svärmor, hon skrev att även min äldsta tjej blivit sjuk och feber 🙁 Jo, jag känner mig faktiskt lite svag och matt och tjock i halsen…F-n hur skall detta gå??? Jag får inte bli sjuk nu, det går bara inte!!!! Bort med tanken! Tänk stark och frisk!

Idag ville jag gå ut och köra lite teknikträning, få lite snökänsla i kroppen då det inte blivit mer än c:a 5mil hittills. Sagt och gjort jag rekade läget i omgivningen och hittade ett spår nära stugan som gick upp på fjället, ”Det tar jag!” Och Gud vilken dag!!! det är strålande sol hoppas det blir så på måndag med!IMG_3255-1

Jag skidade c:a 2,5-3km upp på fjället till snögubben ”Gustav” på Lindvallen fjället. Sedan blev det en skön utförslöpa hem.IMG_3260-1

förberedelser

Nu har förberedelserna börjat mer på allvar. Jag äter så mycket jag hinner, vilket är för lite, så jag kompletterar med dricka (Prolong) 1 om dagen.

Förberedelserna har ju inte varit optimala med sjuklingar hemma, stress att hämta grejerna hemma igår (som min fru varit gullig och packa ihop åt mig så det blev enkelt och snabbt att packa bilen. Sedan iväg in till stan för att sova…MEN vart parkerar man på Kungsholmen??? Totalt tog det säker 45-60min av cirkulerande innan jag hittade en plats…MEN det blev en toppenplats 😉

Fördelen med att det blev som det blev och vi åker upp redan ikväll är att jag får lite teknikträning, kanske både lördag och söndag. Det känns bra. Och väl på plats så är det lugnt och man kan bara koncentrera sig på att ladda.

Känns riktigt kul nu!

Här kan du följa resan. /Välj öppet spår måndag och skriv in ”Lemón”)
http://results.vasaloppet.se/2014/?pid=tracking

Uppladdning hos svärmor

Av skrock har jag inte velat skriva om det men nu känner jag att jag behöver berätta. Min fru har legat sjuk sedan i söndags och behandlats av mig som ”lätt spetälsk” och sovit på soffan. Igår gick min lilla tjej hem från skolan (troligtvis sjuk i influensan). Nu vågade jag inte längre vara hemma så jag tog min stora tjej och ”flyttade” till svärmor ett par nätter tills vi åker upp till sälen. ”Vi” är jag och min pappa.

Med tanke på vad vi har för tider i det här landet i februari (eller VABruari) så undrar jag hur många som står på startlinjen och är smått förkylda och hur många som fått sin uppladdning totalt förstörd av sjukdom. Det är inte helt lätt att hålla sig helt frisk under vintern.

Nu behöver jag hem och packa mina grejer och hoppas på ”det bästa”, att jag inte är smittad av influensan.

Träningshelg

Ja, Tji fick jag!
Ingen snö inga mer skidor. Det var tre veckor sedan senast 🙁
Det känns inte roligt men samtidigt lite som att det kvittar, jag vet att den styrka jag har tränat behövs också och med den tid jag haft till förfogande så hade jag inte hunnit både ock. Visst behöver jag teknikträningen.

Nu ser jag bara fram emot nästa måndag, det är bara en vecka kvar till den slutliga examen (på min första klassiker). Det känns positivt pirrigt. Ömhet, smärta, trötthet skall jag igenom och vem vet vilka euforiska perioder som kommer längs vägen. perioder som jag upplevde under vätternrundan, som när jag kom till Hjo och knäna värkte, jag ville inte gå av cykeln och jag kunde inte trampa vidare heller. Lite mat och lite Ipren senare så cyklade jag nästan smärtfritt i 5-8 mil. Men ingen trötthet som jag hade upplevt under mina träningspass. Jag funderar mycket på vad som skiljer ett träningspass från när jag kommer till samma punkt under ett lopp och bara är i krafter som vill cykla vidare. Jag höll ju samma hastighet etc. Det som jag kommer fram till är att under loppet har (eller hade iaf jag) kamrater som jag pratade med och distraherade mina trötthetskänslor och tankar och efter en tids malande så kommer man in i ”det”, tempot & rörelsen blir ett och man trycker på framåt. När jag kom i mål på Vättern så hade jag krafter kvar jag var i ett endorfinrus i säkert 2-3 timmar efteråt. Vädret  (som var fantastiskt) hjälpte till att ge den där ”sköna” känslan.

I helgen gick också startskottet för kolhydratuppladdningen så nu gäller det att börja äta, jag tycker det är svårt och lite jobbigt. Att äta för något som komma skall och trots att man inte är hungrig. så igår (lördag) blev det myspizza med bara mig & barnen.

2 tim 10 min Stakmaskin
20 min styrka
50 min löpning
Det är vad jag fick ihop i träning i helgen och nu fullkomligt längtar jag till nästa måndag. Även om det inte är ”vasaloppET” så längtar jag efter känslan att stå på starten, stressen jag känner när ”tåget går”, den första timman innan jag fått upp värmen och flåset och takten. Bansträckningen! Hur ser det ut EGENTLIGEN? Jag har ju sett det mängder av gånger på TV men hur ser det ut från spåret??? Ja, det finns mycket som jag längtar efter fokus på det och inte smärtorna och det som kommer bli jobbigt för det kommer, det vet jag ju.
Nu vill jag bara skapa förväntan…

Ett pass till på snö?

Imorse vaknade jag till detta!

IMG_3249

Det kanske inte syns så bra, MEN…det har snöat! 🙂
Kanske hinner det komma tillräckligt för att det skall bli ett spår på sjön eller ängen så jag kan öva lite mer teknik innan 29 februari.

Nu börjar det närma sig och jag är otroligt förväntansfull, det skall bli sååå roligt. Samtidigt tror jag att det kommer bli den jobbigaste av alla utmaningar i klassikern. Skidåkning är det som kräver mest teknik av alla de fyra grenarna och även om jag har ”gamla meriter” så kan man inte leva på dem, det har jag märkt när jag har tränat. Tekniken har snabbt kommit tillbaka och jag tar nya steg varje gång jag är ute och tränar på snö. Undra vart jag hade varit i min teknik om jag hade kunnat träna på snö hela vintern!? Det är bara en rolig tanke att fundera över, just nu får jag göra vad jag kan och det är styrketräning och stakmaskin på gymmet. I helgen hade jag ett pass på 4,5 tim (löpning, styrka & stakmaskin). Jag behöver ju träna på att hålla igång länge också. Hoppas kunna få till ett 3 tim & ett 1,5 tim pass i helgen. Sedan är det korta pass för att få snabbhet i benen som gäller.

Nedräkningen har börjat!