Prestation

Nu går klassikerprojektet mot sitt slut och även om klassikern bara var startskottet för mig på något som blir en satsning på Triathlon och till slut även en Ironman i augusti 2017, så känns det vemodigt.

Varje lopp har varit en resa, långa resor (iaf vätternrundan och nu vasaloppet). En resa med ett slut som man gärna vill komma till, jämfört med livet som den stora konsten är att bemästra och njuta av ”resan” för ”målet” är det ingen som vill komma till.

Jag funderar också över min prestation, skall jag känna mig nöjd, stolt…? När jag sprang Stockholm Triathlon i somras så såg jag en tjej som sprang med proteser, jag kom ihåg hur jag imponerades av insatsen, det var ju trots allt jobbigt för mig med 2 frisk ben. Igår stod Shahrzad Kiavash på Idrottsgalan och berättade sin historia och då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Hennes insats är vad jag kallar en riktig prestation. Hon inger hopp att aldrig sluta kämpa.

Jag ser nu fram emot Vasaloppet den 29 februari och hoppas på några fler mil på riktig snö innan dess. Och för mig blir klassikern starten för en satsning om ett mer aktivt liv än tidigare och en satsning på triathlon och säkerligen en eller annan vätternrunda till. Och jag kommer att ha med mig Shahrzad i mina tankar när det börjar kännas motigt och tänka på hur hon har kämpat.

Idag gick startskottet!

Nu har det kommit tillräckligt med snö och det är lagom kallt (-6gr). Jag har kurerat mig från en långdragen förkylning som inte riktigt velat släppa men även den är OK, så hade jag inte gått ut idag så hade det varit synd och skam.

Sagt och gjort jag hade redan igår bestämt mig för att det blir ett 2tim pass idag och om kroppen inte säckar ihop tills imorgon så blir det 2 tim då med. Jag förstod att det skulle bli svårt även om jag har åkt mycket längdskidor i mina dar och en gång i tiden till och med trodde jag skulle klara vasaloppet på under 7tim. Men idag var det snarare så att under 9tim är en enorm bedrift. Dåliga spår, diligt fäste med stavarna på isen och dåligt med fästvalla räcker inte som undanflykter för att ens komma i närheten av fornstora dar. Nej träning, träning och åter träning är det som gäller, frågan är bara om jag har tid!?