30km intervallträning

IMG_3034-1
Lidingöloppet! Det mytomspunna och hyllade.

Som jag skrev igår morse skavde det lite mer i halsen och på startlinjen noterade jag en puls på runt 100, det är säkert mellan 20-40 slag mer än vanligt. Jag hade lyckats ta mig in i första led, eller knö mig in skall man nog säga. Till mitt försvar skall jag säga att jag inte fattade hur själva proceduren gick till, det var lite ostrukturerat i starten, så när det var dags för start så stod jag precis där främsta ledet var så jag gick in där 🙂

Trots den höga pulsen och tunga ben kände jag ändå att jag kunde hänga med enkelt över startfältet. När det senare smalnade av så blev det en kamp med att knappt små jogga och at trycka sig in i omkörningsledet för att avancera fram till nästa luck till höger där jag kunde ligga i mitt eget tempo. efter 10 km hade adrenalinet slagit till och halsen kändes inte lika skavig och svullen, jag låg ett par minuter efter mitt mål så det var OK tyckte jag. Jag fick i mig lite socker och piggnade till en stund, och mellan 13 och 18 km kändes det ganska OK, sen började det bli riktigt tungt i benen och knäna. vid 20km så stannade jag och stretchade ordentligt tog ”en fika”, kaffe, bulle & banan är aldrig fel, jag tittade och försökte njuta innan jag tog mig an backen upp. Det kändes tungt att ligga 20 min efter men det var inte det värsta, det var att jag verkligen inte orkade längre och jag kunde inte hålla tempo de långsamma var långsammare och de snabba var MYCKET snabbare och de som sprang om mig så mer otränade ut än vad jag tycker att jag är. Trots allt negativt så tog inte de negativa tankarna över och drog ner mer, jag slängde lite roliga och peppande kommentarer till andra löpare i spåret och fick även en och annan uppmuntrande kommentar själv från de som såg hur jag ”kämpade”. Den berömda abborrbacken var inte någon utmaning för mig…låter det förmätet?…Nja! När man går upp så är det bara stora steg som gäller och här kände jag att jag inte tappade så mycket för här saktade ALLA ner tempot. När det var 2km kvar fattade jag inte hur jag skulle ta mig i mål, de är de absolut 2 längsta km jag upplevt, någonstans här fick jag ett ordentligt blodtrycksfall & var jag på väg att svimma men lyckade på ngt sätt återfå blodtrycket. Väl i mål så vill jag bara lägga mig ner på gräset men hittade ingen plats, krafterna var verkligen helt slut, det var det värsta av de tre loppen, jag sa t.o.m. till Linda att jag hellre cyklade 2varv på Vättern än att göra ett Lidingölopp (kanske jag idag inte tycker är helt sant).

Vad är då egentligen mina tankar om Lidingöloppet?
En kille jag pratade med sågade organisationen vid gyttjan på målfältet. Kanske inte helt rättvist men nog är det den sämsta logistiken av de tre loppen jag nu har gjort (Vätternrundan/Motala, Vansbrosimningen/Vansbro, Lidingöloppet/Lidingö). Detta om man ser till hur man tar om hand om all trafik och information om hur man som deltagare skall bete sig och vart man skall ta vägen.
Det som gör att jag starkt kommer att överväga att delta igen är alla människor i spåret som gjorde att jag inte kunde komma in i tempo någon gång (viss reservation för  mellan 13-18km då jag tyckte det löpte på hyggligt).
Jag förstår att många ”riktiga löpare” tycker att detta är en fest, men för mig har det nästan förtagit allt vad löpning heter…åtminstonne för en tid framöver.

Idag slickar jag såren. En ipren kl: 04:00 imorse ochen förkylning som bara har blivit värre och värre under dagen. Dock har jag idag varit med Nelly på Lilla Lidingöloppet vilket gjorde min helg. Helt fantastiskt att se henne kämpa sig igenom de 1700m på c:a 9min. För mig var det betydligt större än gårdagen.

Det jag har lärt mig av denna helg är hur mycket även en (till synes) liten infektion kan sätta ner prestationsförmågan. Om jag skall vara ödmjuk så kanske jag inte skulle kunna gå under 2:50 i friskt tillstånd men iaf under 3:00.
Vätternrundan och vansbro gör jag gärna igen, men Lidingöloppet kan jag bara tänka mig om det inte är sista helgen i september. 😉

Min tid 3:32 (mitt mål var 2:40-2:50).

dopparedagen

Idag är stora dopparedagen.
Det är inte bara dopparedagen för Lidingöloppet utan även för hela denna sommaren med olika lopp, som egentligen bara var tänkt som ett enskilt lopp, Vätternrundan. DEt har varit helt fantastiskt kul och givit mig många praktiska erfarenheter som är nyttiga i jobbet. Lite grand kan jag säga att det varit en kurs i idrottsmedicin :-).
Sitter nu och äter frukost och förbereder mig, gröt, kvarg m youghurt, kaffe och rödbetsjuice. Detta utöver de vitaminer och näringstillskott jag äter varje dag.

rödbetjuice (shot)

När jag vaknade imorse så var jag lite tjockare i hals och näsa igen. Jag känner ingen infektion/trötthet i kroppen så jag oroar mig inte. Dock blir andningsvägarna naturligtvis påverkade så jag sköljde näsan med min nässkölj, detta ledde till näsblod, alltså är slemhinnorna irriterade, undrar hur de är imorgon.

Snart redo att åka skall bara tejpa min tåIMG_3033

Det skall bli spännande att se hur detta mytomspunna lidingölopp verligen är 🙂

snart lidingölopp

Snart är det dags!

Gud vad veckan har gått fort, eller de 2 sedan Velothon som uteblev.
känner mig taggad inför lördag, det skall bli kul. Har en strategi att komma in i rytm så snabbt jag kan, tror att det kan bli svårt eftersom det är så många som rusar iväg samtidigt, men i den ”stressen” försöka hitta mitt tempo där jag känner mig stark, uthållig och snabb. Jag kommer ju att krokna mot slutet, så jag vill hålla uppe tempot så gott jag kan i början utan att förta mig.

Idag hade jag tänkt ta en 4km löpa, men kände mig pyttelite skavig i halsen imorse så jag strök det. Nu vill jag va överdrivet försiktig, det är ”klassikern” som står på spel 🙂

Kolhydratladdar som jag skrev tidigare med Prolong och gröt.

Äntligen!

Äntligen igång igen efter 2v träningsuppehåll pga förkylningen.
Dagens pass var dock mycket tungt! Ändå bra att jag tog tillfället i akt och gjorde en genomkörare idag, jag behövde få veta att det är så här det känns idag och även väcka igång musklerna så de piggnar till. Även få igång ämnesomsättningen så kroppen börjar ”lära sig” att använda glykogendepåerna igen. Jag tog min vanliga slinga på 4km, plus till och från spåret så blev det c:a 5km. Jag kände mig direkt mycket ovan i benen. När jag kom ut i spåret tryckte jag på lite, trots uppehållet så kände jag att det fanns styrka i benen (men hur länge skulle det hålla?). Jag skulle definitivt inte klar 30km idag! Fortsatte att hålla tempot uppe trots att tröttheten kom smygande, ”Nej, den kommer strax att försvinna”, intalade jag mig själv. JA! efter c:a ytterligare 2,5-3 km började benen vakna till liv lite grand 🙂 Men det gick jag tog mig runt och höll under 5:10 tempo, vilket jag var nöjd med idag. Ytterligare ett 4km pass imorgon har jag tänkt mig hoppas kunna ligga på under 5:00 tempo då, sedan kanske lite träning med Nelly på fredag 1700m (om hon vill) och på lördag skall det bli riktigt kul…då är 3st, 4’e-delar av klassikern gjord 😉

Just nu ”sippar” jag på lite ”Herbalife H3O pro” för att återställa vätskebalansen, imorgon börjar jag kolhydratladda med mer gröt och 1st ”Herbalife Prolong”/dag, även rödbetsjuice skall in i kosten nu.

2v utan träning

Idag är det 1v kvar till Lidingöloppet! I övermorgon (måndag) är det 2v sedan jag gjorde mitt senaste träningspass. Den närmaste veckan är nedvarvningsträning som gäller, få fart i benen med korta träningspass och jag har inte ens tränat annat än att gå till och från bilen de senaste 2v. SHIT! Känns inte kul, jag verkligen på ”G” inför Lidingöloppet hade kanske trott på en tid ner mot 2:45 kanske 2:30 om jag fått träna optimalt, hade lite oortodoxa idéer på att få fart på benen. Ja, jag hoppas på att vara helt frisk till på måndag så jag kan få till några bra pass innan lördag.

I övrigt blir det en lugn helg. Två barnkalas men inga andra ”äventyr”. Det skall bli skönt att ta det lugnt (mentalt).

förkylt

Onsdag!
Idag har jag tagit ”ledigt” på eftermiddagen. Ledigt betyder att jag inte har produktivt arbete med patienter utan sammanställer bokföringen, ringer samtal jag inte hunnit med, mailar och fyller i en del papper. Några fakturor blev det också gjorda. Trots att jag fått gjort en hel del admin känns det ändå som jag inte hunnit något (=fortfarande ett berg kvar).

Hälsan då?
Ja, det är fortfarande förkylt. Känns inte som någon träning före söndag, sannolikt inte förrän tisdag nästa vecka och då skall jag ju egentligen trappa ned på träning och börja kolhydratuppladdning.
Tråkigt att inte få en optimal uppladdning som jag velat få men jag gör det bästa av situationen….Jag skall springa iaf! 😉

Laddar om

Nu är det ny vecka.
Velothon har varit och det är lagt bakom mig nu, det är dags att ladda om till nästa lopp Lidingöloppet (årets sista (än så länge 😉 )). Eftersom jag fortfarande inte är träningsbar så är det vila och att boost’a immunfösvaret med Gurkmejapasta och näringspreparat. Att inte stressa upp mig just nu är det viktigaste, sedan inte börja träna för tidigt och att när jag kan börja träna, träna förnuftigt= korta pass att börja med (inga 2mils pass 🙂 ).

Bittert!

Ja, nu hade jag definitivt gått i mål om jag hade cyklat idag. Det käns ”surt”. Jag har haft Velothon i sikte hela säsongen, jag anmälde mig till det redan innan jag hade cyklat ”Vättern”. Även om jag mentalt var lite skakig i fredags så lyckades jag få mig själv förväntansfull igen och så på bara några mintur så vänds allt till…Ja!..Ingen tävling för min del. Visst är det så ibland och det var inget OS, men tråkigt tycker jag iaf. Nu gäller det att bli helt frisk till Lidingöloppet om 2v, sedan lägga en plan inför nästa år då det blir mer av Triathlon för min del.

snart race igen?

De senaste dagarna har varit mycket arbete, sena kvällar och INGEN träning 🙁 Det blir ju mörkt så tidigt nu (c:a 19:30) så dethar inte funnits tid till träning (ingen ursäkt , bara fakta). Det har gjort mig lite ”loj”, jag har tappat den mentala geisten och haft svårt att motivera mig till 15 mil på cykeln (c:a 6 tim). Det har kännts tråkigt då jag faktiskt anmälde mig till velothon INNAN jag cyklade Vätternrundan, bara för att jag tyckte skandisloppet var så kul.

Kul är mitt mantra när det börjar bli tungt på sykeln eller vad jag nu gör…jag tänker ”det här är kul”…”resan är målet”…”Jag är på väg”…”det är kul!!!”. Hur får jag det att bli kul igen? Jo jag tog fram datorn och gick igenom bansträckningen, jag zoomade in så jag precis såg varenda sväng vart den var och började följa banan från gärdet ut ur stan, mot Nacka, Hellas gården, Tyresö osv…

Jag hade faktiskt cyklat större delen av banan, inte på samma gång men i olika etapper. Vissa delar cyklar jag ofta på. Vissa delar har jag aldrig cyklat på, men däremot kört bil på och endast någon liten kilometer kunde jag inte komma ihåg att jag någonsin satt min fot på…eller någon form av däck 🙂

Efter denna genomgång så började jag faktiskt tycka att det var kul igen. Jag kunde se banan framför mig och hade grepp om uplägget. Jag tittade vidare på en gammal film på någon analog kanal, vi har precis fått fiber så ingenting fungerar, det skulle ju bli bättre ;-). Jag somnade till, sov ingen lång stund, mer slumrade och när jag vaknade så hade jag påtagligt ont i halsen….”Oh Nej!” och det var bara på ena sida (vilket inte är något bra tecken. Vad fan gör jag nu? In med Ipren, lite hälsokost sugtabletter med zink (för halsbesvär) och till sist en zyx. Nu ligger jag i sängen och hoppas på det bästa jag vill ju verkligen göra det här. Nu blir det en Herbalife Restore och hoppas att lite antioxidanter kan göra susen.

Go Natt!