Ingen träning idag heller

Idag var första dagen jag tränade, sedan Vattenfall Stockholm Triathlon i söndags.

Jag fick lära mig av en cyklist att ett träningspass under 3 tim inte räknas!?…de nästan 8milen imorse är således ingen träning eftersom de gick på 2 tim 52min 🙂 …Jag tycker det känns som träning iaf. Skönt att bli ordentligt utpumpad, men kroppen var inte pigg och lite skav i halsen finns kvar (inte helt bra ännu).

Omladdning

Nu är familjen tillbaka i vardagen. Jag har haft mycket jobb och sena dagar denna veckan, en dotter har börjat resa själv med buss in till en ny skola i stan, vilket är en omställning för hela familjen. Nästa vecka drar aktiviteterna igång igen. Själv planerar jag mentalt och logistiskt för att få in träningspass inför Velothon Stockholm 13 sept. Tänkte få till en 3 tim- cykling i helgen (kanske testa delar av bansträckningen). En tidig lördagscykling hoppas jag kunna få till, sedan ett kortare pass på söndag alternativt ett löppass (jag behöver få tempo i ”påkarna” inför Lidingöloppet också. 🙂

Mitt 1’a Triathlon

Mina förberedelser på lördagen var en snabb träning för att ”väcka” kroppen, 8min cykling + 8 min springning. Jag var tung i kroppen och det brände i luftrören, ”Fan!”, var det såhär det skulle bli ? Jag trodde det skulle bli en bra test på min form,  inte en pina mot förkylningen.

Jag packade mina saker och åkte in till stan, vi hade bestämt att sova hos min svärmor som bor en liten bit från  Stadshuset, för att underlätta på morgonen och kunna sova lite längre.

IMG_2976

Meija och jag tog en promenad till stadshuset och tog en glass.

Målgången & växlingsområdet för eliten.
Målgången & växlingsområdet för eliten.

Sedan gick vi vidare till slottet för att titta på sponsorbyn och möte upp Linda och Nelly, Sedan hade vi en eftermiddag tillsammans i stan. 

Kvällen blev en stressig uppladdning där jag körde runt stockholm för att leta Alvedon till Nelly som behövde dem för sin hals. Kom tillslut i säng vid 23-tiden 🙂 Jag somnade med en oroskänsla för om jag skulle kunna starta eller ej.

På Morgonen vaknade jag utan symptom i halsen och kände mig ganska pigg. Betydligt mer positivt tog jag och gjorde en brakfrukost och cyklade iväg till starten. Det var mycket folk på plats vid 07:45-tiden. Men det gick lätt att ta sig in på området och efter lite funderande om hur man skulle lägga upp sina grejer så kom vi tillslut överens, vi cykelgrannar emellan. 

IMG_2979

Min granne Niklas kom förbi och hälsade och vi tog en liten promenad i området tillsammans.

Starten närmar sig och jag tar ett sedvanligt toalettbesök 😉 . Nu börjar jag känna mig lite ”stressad”. Jag går omkring och ”lallar” och smånjuter och klockan är 08:50, jag startar 09:20. Kl:09:10 skall jag vara på plats vid grinden och jag vill gärna hoppa i vattnet och värma upp våtdräkten innan. Jag kränger på mig dräkten och går mot grinden och blir visad vart man kan gå ner i vattnet, på väg bort så sätter jag ner foten mot en slät platta men det svider till i hälen. Ingen liten sten eller geting, något har hänt i hälen, kommer jag kunna springa med detta? Ingen idé att fundera jag kommer märka om det går eller ej. En snabbis ner i plurret och sedan tillbaks till grinden. Vi släpps in och går lugnt ner mot bryggan. Väl framme så väljer jag en plats i mitten att hoppa ner i vattnet. Jag simmar fram en bit och märker efter en stund att jag har hamnat i första ledet. Jaja, jag stannar väl kvar här. Nedräkningen börjar och ….DÄR! är vi iväg. Det börjar sprattlas runt omkring mig och jag crawl’ar på. Det är fullt med folk runt omkring och efter c:a 100 m känner jag mattheten i bröstet ”Fan!” ”ska det komma nu?”, det känns som förkylningssymptomen kommer. Jag känner hur våtdräkten smiter allt hårdare om bröstet, jag får en släng av panikkänsla och börjar simma bröstsim, men det känns inte bättre så jag byter igen. Jag ser en kille som simmar ut från klungan för att komma bort från allt folk. Jag fortsätter rakt fram och känslan försvinner efter en liten stund. Men det är tungt, det är trångt, det är stressigt. Efter vändningen så blir det  bättre, men jag är trött. Jag kommer fram till bryggan och kravlar mig upp trycker av klockan, stapplar mig fram (jag är helt färdig, kan knappt gå), i ren reflex trycker jag av klockan igen för jag kommer inte ihåg att jag har gjort det, men ser då att jag börjar cykla (på klockan), ler lite och fattar hur trött jag är. Famlar i bytet med alla grejer, men kommer tillslut iväg iallafall, det känns skönt att springa de 500m ut ur området, det får igång kroppen och nu känns allt ganska bra.

Cyklingen flyter på bra, jag ser 2 riktigt elaka vurpor som får mig att inse att det inte är helt ofarligt. Efter ett halvt varv när jag vänder vid stadshuset så ser jag Meija som står och ler och då fick jag ännu mer kraft.

IMG_7009

Trots alla människor och trångt på vägarna så gick cyklingen riktigt bra.

Bytet till löpningen kändes ursnabbt men tog ungefär lika lång tid som efter simningen, enligt officiell tid.

Löpningen visste jag skulle bli tung, ffa i början. Benen var stumma de först 1000m sedan började släppa men vaderna värkte ytterligare ett par km. Men löpningen var kul, det var mycket folk och när man sprang genom ”Power Zone” där de spelade musik så fick jag extra kraft igen. Tillslut återstod bara upploppet och på något sätt fann jag krafter och lyckades spurta upp för slottbacken.

IMG_7024

En fantastisk dag i vackert väder!

…och vad blev då sluttiden??? 2 tim 57 min (mitt mål var under 3 tim 😉 ). Jag är mycket nöjd!

Officiell tid

Garmin tid

 

Inte tillräckligt bra

Jag har sett fram emot morgondagen hela sommaren. Träningen har gått bra och fram till förra veckan såg det riktigt bra ut. Löpningnen utvecklades snabbt och simningen blev också så smått bättre och den där tiden under 3 timmar verkade kunna bli verklighet. 

IMG_2978

Sen kom förkylningen, 10 dagar tänkte jag det borde funka precis, men idag har det varit matt, skavigt i halsen och testrundan på 10 min cykel följt av 10 löpning var en chock, jag orkar inte!

Idag har jag tagit det lugnt och kurerat mig, ätit mycket kolhydrater (liksom de senaste 4-5 dagarna) och även intaget en högre dos rödbetsjuice än tidigare dagar. Jag har gjort vad jag kan, känns det inte värre imorgon så ställer jag mig på startlinjen (inte helt optimalt). Jag startar, går ut och har kul och ser vad som händer.

Form och förberedelser

Börjar skönja en viss förbättring men känner mig fortfarande trött och lite hängig. Det känns naturligtvis inte kul men jag får ta det som det kommer. Målsättningen är att få till ett pass per gren om c:a 10-20min innan söndag, bara för att ”väcka” musklerna.

Igår tränade jag på att hoppa i cykelskorna när de sitter fast i pedalerna 🙂 Första gången så kändes det som det tog 4 mil innan jag kom i ( iaf 200m 🙂 ). Efter bara några gånger så blev det lättare, men jag behöver nog öva ett par ggr till. Sen skall man ju ur dem också 😉

fortsatt matt

ingen förändring…är fortsatt matt idag 🙁
Vet att det är långt kvar till söndag och att jag troligtvis blir frisk men det känns ändå lite tråkigt och det planerade träningsupplägget får läggas om.

Istället för en urladdning i helgen som var med ett långpass cykel på lördag och ett långpass löpning på söndagen, så blir det nu istället ”träning ad hoc”. Alltså beroende på när jag blir frisk så får träningen läggas upp utefter förutsättningarna.

Jag hade ju lite ont i halsen fredag och lördag som var. Att träna just med halsont är verkligen ett strikt ”no no”. Det kan sätta sig på hjärtat (något jag varit med om, den gången var det arbetet som naprapat som räckte som ”träning”).

Jag boostar mig själv med Herbalife näringspulver, lite extra med kolhydrater för att underhålla immunförsvaret.

Nu tar jag en rask promenad med frugan, det håller jag för 😉

Skorecenssion

Adidas ultra boost 

Denna sko gifter sig med foten på en gång, den gör skäl för uttrycket ”sitter som en smäck”. På löpbandet känns det som jag flyger fram och löpkänslan mot marken/underlaget är nära men ändå dämpad. Våffelsulan ger en (för mig) ny känsla av marken, främst på asfalt. Nästan som man går på ett  golv där någon spillt ut saft, fast utan den där upplevelsen att skon fastnar i marken, tvärtom studsar man fram. Med endast 10mm dropp (häl-tå).

 

Skon är lätt att dra på sig och sitter på en gång bra på foten, då skon är som en strumpa. Detta är en fördel när man tävlar i triathlon då det skall var enkelt och gå snabbt vid byte från cykel till löpning.

 

Minus:
Dämpningen ger trots allt inte den där dämpningen man behöver om man har t.ex. ett känsligt knä eller skada, då är det bra med en sko med tjockare dämpning, där har min Asics Nimbus fungerat bättre för mitt knä när jag har haft mer besvär. Även benhinnorna tar mer stryk av Adidas skon.

När jag springer i uppförsbackar (av typ skidbacken) så känns det som foten vill glida ur skon. Vilket gör att den lämpar sig bättre för asfalts löpning.

HELhet:
Skon är toppen!
Trots de minus jag beskriver tycker jag verkligen om skon.
När min kropp har sprungit in sig ytterligare några mil i skon så kommer jag att älska den. Kommer att varva Adidas Ultra Boost med Asics Nimbus, för olika typ av underlag och beroende på hur min kropp mår.

Adidas egen beskrivning av Adidas Ultra Boost:
Denna herrsko förändrar allt du trodde du visste om hur snabbt och bekvämt känns. Denna är gjord med boost™ för en otrolig energiåtersändning och stötdämpning under dina fötter som varken tynger ner eller offrar markkänslan. Skon har en Primeknit ovandel som andas och ger en smidig och stödjande passform. Med en STRETCHWEB yttersula som förstärker energiåtersändningen hos boost™.
  • Vikt: 302 g (storlek 42 2/3)
  • De energiåtersändande boost™ egenskaperna laddar varje steg med oändlig, lätt och snabb energi
  • adidas Primeknit är noggrant framtaget för att på ett naturligt sätt expandera med foten när du springer, ge en bekvämare passform och bidra till minskad irritation; Välarbetad meshovandel med olika typer av mesh
  • Strumpliknande konstruktion för en skön passform; Fjäderlätt innersula som anpassar sig efter foten för en skräddarsydd passform och känsla; TORSION® SYSTEM för stöd i mellanfoten
  • Extra elastisk, åtsittande häl med yttre hälkappa som ger naturlig rörelse, stabilitet och komfort för hälsenan
  • STRETCHWEB gummiyttersula är lättviktig och elastisk, anpassar sig efter underlaget för att ge stabilitet och arbetar strategiskt för att optimera de unika egenskaperna hos boost™ från landning till avstamp

Mitt första triathlon

I våras när jag tränade inför Vätternrundan så tänkte jag ”Triathlon verkar kul men det är inget jag skulle vilja ställa upp i”, sanningen kanske mer är ”vågar ställa upp i” med risk för att göra bort mig, inte prestera tillräckligt bra.
Nu! står jag här med en vecka kvar till Stockholm Triathlon och tycker att det skall bli kul och spännande. Dessutom har jag valt den längsta distansen och tänker hellre misslyckas där en att ”mesa runt i en sprint distans”. Varför tävla i en tävling där man bara håller på någon dryg timmer!? Ja, med det sagt så vill jag inte förringa de som är med i sprint det är absolut också en prestation, det säger mer om mina krav på mig själv och min kropp.
Förberedelserna inför Vätternrundan blev exemplariska, hade inget att klaga eller skylla på. Jag tycker att fram tills nu har jag haft en bra uppladdning inför Triathlonet nästa vecka, hade dock velat ha ytterligare någon vecka för att få upp fart i de olika grenarna. Nu har jag fått någon infektion ”på halsen” smileysmileysmiley (jag är Göteborgare). Jag har ont i halsen alltså.
Så istället för ett 3 timmars cyklingspass idag så blir det vila och vila tills jag är helt bra. så distanspass blir det inget innan söndag. Blir jag så frisk att jag kan träna så blir det endast att vänja sig vid distanserna. Samt putsa på min utrustning.

vilodag

IDAG!…är det vilodagsmiley
Det känns konstigt, den senaste veckan har det varit fler pass än vanligt och ändå känns det inte som jag tränar och abstinensen infinner sig. Sim- och löpträningen är inte lika tuff som timmarna på cykeln och därför ”känns” de inte på samma sätt. Tittar jag på förbrukade kalorier (ett mått på hur mycket energi jag använt till träning) så ser jag att jag ligger tillräckligt högt och det ger mig en signal på att ta en vilodag trots en skön känsla i kroppen. Foten känns mycket bättre och knät inget alls.

Det lugna simpasset igår blev allt annat än lugnt, vi höll så pass god fart att jag simmade de 1,4km på rekordfart (enligt pulsklockan Garmin 910 XT), 2,06min/100m.

Jag behöver ett mängd pass på cykeln snart (siktar på lördag morgon), minst 3tim. Sedan ligger fokus på att få upp hastigheten i löpningen så mycket jag kan inför söndag den 23/8.